Det var länge sedan förra inlägget i bloggen skrevs och sen dess har mycket i bridgeväg hänt. Vad gäller lag
Nya Bridgeskolan förlorades första match i slutspelet (och därmed första matchen för säsongen) när vi i första slutspelsomgången fick 14 VP mot lag
Leffe.
Själv deltog jag inte i den matchen då jag befann mig på landslagsuppdrag i
Amsterdam tillsammans med min syster
Ida samt
Johan Karlsson-
Daniel Gullberg, ett annat juniorpar. Tävlingen vi spelade heter
White House Junior Internationals och är en inbjudningstävling för juniorlag från hela världen. I år hade man inte lockat några utomeuropeiska lag men tidigare har såväl Japan som USA, Kanada och Australien varit representerade.
Tävlingen inleddes med ett gruppspel av modellen "Gröna Hissen". För er som inte spelat den tävlingsformen tidigare kan jag tala om att det handlar om att man hela tiden möter det lag som ligger närmast en själv. Ettan möter alltså tvåan, trean fyran och så vidare. Man kan antingen välja att göra som arrangörerna av den här tävlingen och bara låta två lag mötas en gång eller låta samma lag mötas tills man inte ligger bredvid varandra längre. De fyra högst placerade lagen, av 23 deltagande, efter 17 matcher avancerade sedan till en semifinal över 42 brickor där vinnarna såklart fick spela en final över lika många givar.
Vi började starkt och gick tidigt upp på andraplats i tabellen, en placering som vi sedan höll under hela gruppspelet. På den här given från vår match mot
Danmark hände det mycket:
Där Ida och jag satt Öst-Väst valde man som Nord att öppna med 1C eftersom det var så stor skillnad på färgkvalitén. Jag var för stark för ett sanginkliv och inledde därför med dubbelt som Öst. Syd bjöd sin hjärterfärg och Ida introducerade sin ruter. Nord passade (!) och jag anade inte oråd utan hoppade till 3NT. På det följde pass och pass innan Nord tog sig en rejäl lutare eftersom han nu slutspelat sig själv i budgivningen. Han valde till sist att passa och när Syd spelade ut klöver och Nord vände med spader kunde jag inte göra mer än att ta mina sju takstick. Jag fick sedan ett stick på upploppet när försvaret inte sakat optimalt och gick en bet i mitt kontrakt.
Vid andra bordet inleddes budgivningen så gott som exakt likadant (alltså 1C-Dbl-1D* (överföring till hjärter)-2D) men
Johan Karlsson som satt Nord introducerade nu sin spaderfärg. Detta fick
Daniel Gullberg att bjuda 4S över 3NT, som passades fram till Öst. Han hittade nu ett mycket bra bud när han prövade med 4NT (som till och med går hem med spader ut) men
Johan bjöd i sista hand 5S. Detta kunde inte den gode Öst tåla så han dubblade, men i sista hand redubblade
Johan! Nu fick Öst kalla fötter och offrade sig i 5NT, ett kontrakt som dubblades och gick en bet efter spader ut. Trots all spänning blev det alltså bara en utdelning på 2 IMP.
I semifinalen mötte vi Israel som är något av en stornation på juniorbridgesidan. Vi började dåligt och låg efter den första sessionen på 14 brickor under med 23-32. I andra lyckades vi vända på steken efter att
Ida och jag blivit hemdubblade i 2S för 470 samtidigt som
Johan och
Daniel spelat hem 3NT på andra ledden. Vi vann segmentet med 14 IMP och var i ledningen med 5 inför det avslutande segmentet.
Inte många IMP växlade händer under de avslutande givarna och när tre givar återstod ledde vi med 3 IMP. Då hittade tyvärr israelerna såväl ett galet inkliv i minuszon som en korrekt offring och vi förlorade till slut med bara 4 IMP. Holland vann sedan finalen mot Israel medan vi åkte hem besvikna med en delad tredjeplats.